Gösta Ekman

Gösta Ekman den yngre Hans Gösta Gustav Ekman, även känd som Gösta Ekman den yngre, född 28 juli 1939 i Stockholm, död 1 april 2017 i samma stad, var en svensk skådespelare och regissör. Han var son till regissören Hasse Ekman och konstnärinnan och friherrinnan Agneta Wrangel, samt sonson till skådespelaren Gösta Ekman den äldre. Gösta Ekman är kanske främst känd för sin medverkan i komedier på film och teater, liksom i revyer av komediduon Hasse och Tage. Några av hans mest framstående rollfigurer är Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson i Jönssonligan-filmerna och Gunnar Papphammar i Papphammar, en serie kortfilmer av slapstick-karaktär. Biografi Gösta Ekman började sin karriär som regiassistent åt sin far Hasse Ekman i mitten av 1950-talet. Han var även regiassistent åt Ingmar Bergman under en kort period. Enligt Kalle Lind fick Gösta Ekman jobbet som regiassistent åt Bergman i filmen Smultronstället, då Bergman ville att det skulle stå Ekman, Bergman och Sjöström i förtexterna till filmen. Så småningom fick han börja agera framför kameran, det var ju trots allt skådespelare han ville bli. År 1963 började hans mångåriga samarbete med Hans Alfredson och Tage Danielsson i revyn Konstgjorda Pompe på Gröna Lund. Genom Hasseåtages revyer blev Gösta känd och folkkär. Han fick tidigt visa upp sin unika talang som ”snubbelkonstnär”. Redan i revyn Gula Hund (1964) snubblade han omkring som Mahatman, han som har ”tingen emot sig”. Mycket akrobatik bjöds i Herr Gunnar Papphammar från början av 1980-talet. Papphammar var en vidareutveckling av Carl Zetterström's serie Herr och fru Papphammar från 1978. Gösta Ekman rönte också stor komikerframgång som Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson i de första fem filmerna om Jönssonligan. Han debuterade själv som filmregissör med Morrhår och ärtor (1985). Vid sidan av komiken fick Gösta Ekman många andra karaktärsroller, både på film och på scen. Särskilt kan nämnas filmerna Yngsjömordet (1966) En vandring i solen (1978) och En kärleks sommar (1979). Under 1990-talet medverkade han i många av hustruns Marie-Louise Ekmans produktioner, och gjorde rollen som poliskommissarie Martin Beck i en rad svensk-tyska filmproduktioner. Redan innan dess hade han spelat polis i spelfilmen Kronvittnet (1989). Under 1960- och 1970-talen var han anställd vid Stockholms stadsteater. Ekman var en av grundarna av Turteatern. Även i allvarliga gestaltningar använde han ofta sin läggning för komik, både genom ironiska repliker och sitt kroppsspråk. I samband med premiären av filmen Asta Nilssons sällskap (2005) förklarade Gösta Ekman att han gjort sin sista roll, och att han därmed drog sig tillbaka från sin långa skådespelarkarriär. Kuriosa i sammanhanget är att Asta Nilssons sällskap är inspelad redan före Dalle-filmen Skenbart (2003), men alltså hade premiär efter denna. Texten ovan är fritt tagen från Wikipedia-artikeln ”Gösta Ekman den yngre” med licensen CC-BY-SA. För mer information, källbeskrivningar och bidragsgivare besök Wikipedia.